(Gävle Dagbladet 20.12.2003)
I Gävle Dagbladet den 17 december vill Jan Hellström dra igång en debatt med djurrättsaktivisterna. Han anser att bl.a. uteliggare och åldringar behöver mer hjälp än ”några rävar på rävfarmar”. Jag räknar mig inte som djurrättsaktivist, snarare som djurrättsförespråkare, men får väl svara ändå. Skillnaden i allmänhetens ögon lär vara att aktivism (felaktigt) kopplas med ”terrorism” i djurs namn, medan gränsdragningen för mig personligen går i att jag deltar genom att skriva och diskutera istället för ”direkt aktion”.
Jag undrar verkligen varför just djurrättsförespråkare måste motivera sina intressen, d.v.s. varför de inte hjälper någon annan grupp istället. Varför attackerar Hellström inte t.ex. folkrörelsen mot utbyggandet av Valbo Köpcentrum? Borde inte dessa personer hellre rikta sin energi åt uteliggare och åldringar som krävs av djurrättsaktivister? (Jag har absolut ingenting mot denna rörelse, utan använder det endast som ett exempel)
Varför kritiserar Hellström inte dem som hjälper ingen alls, soffliggare som slösar sin tid, pengar och energi på datorspel o.s.v. ? Borde vi inte hedra varje individ som på det minsta sättet bidrar till att samhället blir bättre för alla, vore det sedan en uteliggare eller en burliggare han eller hon försöker hjälpa?
